Igår kväll åkte jag och Oscar och simmade igen. Ingen av oss hade nån lust men vi bet ihop. Oscar va alldeles för snabb, så jag hann bara med 325 meter tyvärr… och han gjorde en extra ansträngning och  simmade 225 meter. Det går bra för honom, bara på de 4 gånger vi varit iväg märks det skillnad. Så jag hoppas han klarar skolans simprov den 19 december.

När jag skulle skjutsa John-John till hans mamma igår så blev han jätteledsen, han stod och grät och ville inte åka ifrån oss. Jag tyckte så synd om honom. Han var ledsen ända in i själen och sa med ledsen röst och tårar i ögonen att han vill stanna hos oss… hur säger man till en 6-åring att tyvärr, du måste åka hem till din mamma? Det värsta är att jag vet precis vad han känner. Jag har hört vad mina barn säger och då förstår jag John-Johns känslor… men jag kan inte göra nåt… känns hemskt!

Ikväll ska jag och Victor iväg till hans skola på knytkalas i klassen och mingel, blä! Jag gillar inte sånt här. Tack och lov har jag redan innan föranmält att vi bara stannar till kl 18:50, jag tänker inte missa min yoga för det här…. och lika glad är Victor för det. Han skulle nog helst banga också. Så vi biter ihop tillsammans ikväll. Till buffébordet tänker jag köra en enkel variant och bara köpa med limpa, smör och skinka… jag hoppas att ingen annan är lika lat som mig och att lite bröd uppskattas till måltiden!