Idag är Mikaels och min förlovningsdag. Tänk att det gått 5 år! Tiden går så fort! Jag älskar dig Mikael 🙂

För EN gångs skull tänkte jag ta sovmorgon, i 45 minuter, vara på jobbet halv sju istället för kvart i sex. Vad tror ni Tage tänker??? Jo, klockan 4 kom han på att han ju faktiskt håller på att svälta ihjäl och då är det bästa man kan göra att ställa sig utanför husse och mattes sovrumsdörr och tjuta allt man bara kan. Nu pratar jag inte om några försynta mjauningar, utan det här är gnäll på hög nivå!! Så jag fick ingen sovmorgon, jävla katt!! Tror ni han fick nån mat? Ha!!! Det kan han glömma! Man vinner inget på att tjuta och tjata! Han får vackert vänta tills Micke stiger upp!

Ännu en gång på bauhaus. Det är alltid nåt som saknas!! Så tröttsamt!

Sitter på jobbet och foten lever sitt eget liv.

När jag klev ner för trappen i lördags på väg till jobbet, så råkade jag trampa snett på sista trappsteget.
(jag tittade på Jonas och Sandras nya bil)
Jag hamnade på alla 4 och kunde inte komma upp. Nu är det kört tänkte jag, det gjorde så jäkla ont att jag inte kunde stiga upp. Efter ett tag så tänkte jag ringa Jenny och be henne komma och hjälpa mig. Men jag jag gjorde en ansträngning och kom upp tillslut.
Foten höll att gå på men värkte en hel del, men inte värre än att jag kunde ta mig till jobbet.
Fram mot eftermiddagen så kändes det mer så det blev att åka till akuten på Brommaplan och läkaren konstaterade att ett ligament i ovansidan av foten var av sa han. Kryckor och Naproxen blev det.
Idag så Värker det till och från, samt att blåmärket på hälen börjar bli lila och svullnaden vill knappt gå ner.

Så klantigt men det var gjort på ett ögonblick. Tyvärr så blir badrummet lidande men det är inte mycket att orda om.

Men men det är inte värre än att det går över. 🙂

Det här måste vara nyttiga godisar!

Idag har vi följt Jonas och Sandra till Bromma Blocks och till Kaknästornet. Alltid lika trevligt!

På kvällen fick jag klättra på taket för att försöka fixa antennen, men det gick inte. Jonas misstänker kabelbrott.

Det blev jobbigt för Ida att komma hit. Inte att komma hit egentligen, men att rubba pappaveckorna med att komma hit och inse att hon hellre vill spendera sommarlovet här. Hon har ringt mig flera gånger och gråtit djupt. Det skär i hjärtat på mig 🙁 hon har skrivit sms och hon har i telefonen bönat och bett mig att komma och hämta henne. Det är fruktansvärt att sitta på andra sidan och inte kunna göra ett skvatt. Det känns som jag sviker henne.

Neo och Tess tyckte våra klubbor var goda (och spännande stora).

Äntligen är jakten över! Mikaels nya bil, lite dyrare än vi tänkt men också finare än vi trodde vi skulle hitta!