Det blev jobbigt för Ida att komma hit. Inte att komma hit egentligen, men att rubba pappaveckorna med att komma hit och inse att hon hellre vill spendera sommarlovet här. Hon har ringt mig flera gånger och gråtit djupt. Det skär i hjärtat på mig 🙁 hon har skrivit sms och hon har i telefonen bönat och bett mig att komma och hämta henne. Det är fruktansvärt att sitta på andra sidan och inte kunna göra ett skvatt. Det känns som jag sviker henne.
Lämna ett svar