Igår åkte jag kommunalt till jobbet. Jag gick hemifrån kl 7:40 och kom fram till jobbet kl 9:25. På den tiden hann jag lämna Ida i skolan också. Men det ligger på vägen till bussen… så det var inget större besvär. Jag gillar INTE att åka kommunist till jobbet!!!
Bilen på verkstan LOVADE dom att den skulle vara klar igår klockan 12, men som senast kl 14 eftersom alla mekaniker går hem kl 14 på fredagar. När klockan var 13:50 ringde jag för att fråga vad som händer med min bil. Efter att ha fått vänta i luren i 20 minuter kommer en skamsen Jimmy på kundmottagningen tillbaka till luren och säger att de precis plockat in min bil. Han säger att han ska ringa tillbaka om en halvtimme och berätta vad som händer med bilen. Jag förklarar argt att de inte har en halvtimme på sig, att jag måste åka om en kvart och att jag måste lämna ”svenska bil” senast kl 15 för att hinna hämta mina barn. Han säger att jag får komma dit och att de ska jobba så fort de kan, annars löser de problemet på nåt annat sätt. Jag kommer dit kl 14:45 och bilen är faktiskt klar. Jag betalar och åker. Vad tror ni händer när jag åkt därifrån??? När jag sitter i bilen så inser jag att felet på bromsarna ÄR KVAR!!! En arg Jenny ska nu försöka överleva helgen så jag kan ringa till stackars Jimmy på måndag.
Idag ska vi hälsa på Anna och Oskar, de bjuder på lite lunch, det blir trevligt. Ikväll ska Mikael, Philip, Gustaf och Victor på bio. Philip har sovit hos Anette inatt eftersom han va på scouter igår och ska vara på kör hela dagen idag, men han kommer hem lagom för att gå på bio.
Igår hade Ida med sig Sarah hem, hon sov över här. På kvällen var de på klassfest. Inte den roligaste klassfest jag sett, men jag tror att barnen var nöjda, dom flesta i alla fall. Det var maskerad också, men det var inte så många som hade klätt ut sig.
Imorse väckte tjejerna mig kl 6:10 och ville upp och leka. Morr! Jag hatar att bli väckt så tidigt. Okej om de kliver upp, jag kan sätta igång en film och sen ostört få lägga mig igen. Men nej, det har aldrig hänt! Istället kommer de in var tionde minut med diverse frågor och jag får springa upp och ner som en jojo, såå irriterande! Jag hatar sånna mornar, det får mig på riktigt uselt humör. Jag vill vakna i lugn och ro! Men å andra sidan, vad förväntar jag mig? När allt jävlas i mitt liv, varför tror jag då att jag ska få en lugn och skön morgon??? Det här är första helgen på typ ett halvår som Mikael inte jobbar en barnhelg. Hade varit skönt att bara få vakna tillsammans i lugn och ro… en utopi!
Lämna ett svar