Imorse skulle jag bära ut en halvstor kartong ut i bilen. I kartongen (som var öppen – inget lock) låg det fullt av lösa pärmregister som jag skulle ta med till mitt jobb. Det jag inte visste var att vår trapp var glashal. Ni kan tänka er praktvurpan!! Som tur var hann jag i denna mikrosekund tänka så smart att ”jag släpper kartongen och tar emot mig istället”. Så jag hann få handen fri och dämpa en del av fallet. Registrena flög all världens väg och grannen kommer utrusande och frågade hur det gick och om jag vill låna lite sand. Hmm…. kanske kan va idé! Jag överlevde i alla fall… och nu sitter jag och hoppas att fallet på nåt mirakulöst sätt kanske knäckte till min rygg och nacke så huvudvärken kan gå över. Alla ryggknäck är ju inte av ondo 🙂 Den är inte borta än… men jag lever på hoppet!
Ida i fängelse:
… eller kallas det skola??
Lämna ett svar