Idas kalas i helgen blev lite halv-misslyckat tyvärr. Vi hade bjudit 11 stycken, av dem blev 3 sjuka, 3 svarade aldrig och endast 4 kom i slutänden. Så det blev ett mycket litet kalas på leklandet. Ida tyckte det var lite tråkigt, jag förstår henne, men vad ska man göra? Problemet när man ska ha kalas på lekland och liknande ställen är att det kostar så hiskeligt mycket… och då kan jag inte bjuda dubbelt så många bara för att gardera mig mot eventuell sjukdom osv. För vad gör jag om alla kommer, då står jag där med en svindyr nota som jag inte har råd att betala…. så tyvärr fick det bli bara 11 bjudna… och den här gången blev det en liten flopp… men men… inte mycket att göra åt. Ida är i alla fall glad att hon har fått ha sitt efterlängtade kalas. Men jag blir så ledsen som mamma när det knappt kommer några barn. Jag vill ju att mina barn ska få ha stora och lyckade kalas… hela arbetet bakom kalaset blir ju inte riktigt mödan värt…. sen är jag så orolig att barnen inte kommer pga att det är Ida… att de inte gillar henne eller nåt sånt… men jag inbillar mig alltid det värsta 🙁

Mikael satte fast listerna i klädkammaren igår och målade ett varv på en dörr. Känns som det var evigheter sen jag gjorde nåt i klädkammaren nu. Men det är så mycket annat med mina barn hela tiden. Den här veckan har Victor dessutom flera ”ångest”läxor… så jag lär ju få en rolig vecka  *not*.

Oscar var febrig igår och stannade hemma. Han åkte till sin pappa på eftermiddan. Ida var vemodig och ledsen på morgonen och ville inte släppa taget om mig… jag tycker det är jättejobbigt att lämna henne på måndagar… önskar jag slapp!

Igår var jag och Mikael på första styrelsemötet i trädgårdsföreningen… vilket tjatter!! Vojne vojne….

IDAS KALAS PÅ LEKLANDET