Igår var det vemodigt att lämna barnen. Det kändes inge roligt alls…. av olika anledningar. Dels för att det är jul, jag älskar julen och även om vi hade en riktigt bra lill-jul här i fredags så är det inte samma sak som att ha barnen på den riktiga julafton. Sen kändes det vemodigt för att den här veckan har inte varit riktigt hundra. Oscar har inte mått helt bra. Ida har varit stingslig, jag har haft dunderhuvudvärk hela veckan vilket gjort att jag inte varit mig själv riktigt… det har inte känts bra helt enkelt! Jag blev dessutom jätteledsen för Idas skull igår. Hon fick en iPad i julklapp i fredags, hon blev SÅÅ lycklig! Det var den bästa av alla julklappar (tillsammans med några andra 🙂 ). Hon längtade verkligen efter att få visa hennes pappa sin iPad och att få ta med sig den till jullovsveckan hemma hos pappa. När pappa kom och skulle hämta alla barnen rusar hon fram till honom och visar han iPaden och frågar snällt om hon får ta med den. Han klipper snabbt bort hennes glädje med ett tvärt nej med motiveringen att hon är för liten för att ha en iPad. Snacka om att sänka henne totalt! Jag såg hur ledsen hon blev i blicken…. kändes inge kul alls… Att dessutom tycka att hon är för liten för allt. För liten för att spela, för liten för iPad, för liten för att ha telefon… hur ska hon känna sig? Grabbarna hade egna mobiltelefoner från det dom var 6 år, när de var 7½ resp. 9½ år köpte de sina första egna telefoner för sina egna pengar. När de var 8½ resp. 10½ köpte de sina första iPhones… men Ida är för liten för allt! Grabbarna fick sina första datorer när de var 3 år, de fick spela lite när som helst på sina datorer… men Ida är tydligen fortfarande för liten för att få spela på vardagarna. Jag tycker synd om Ida…. jag tänker låta henne få känna sig ”stor och stark” hemma hos mig i alla fall. Men som sagt, det kändes extra vemodigt att lämna barnen när Ida fick sin ledsna blick. Hon gick och packade ner sin iPad i väskan jag hade fixat till henne…. hon sa att ”mamma har sagt att jag ska ha min iPad här”… hon är så duktigt och bra min lilla prinsessa. Hon är inte alls för liten för en iPad!!!

I övrigt har det varit en helt okej helg. Ida har haft lite småutbrott men ändå varit glad emellanåt. Men hon var nog fortfarande spänd inför att få julklappar på riktiga julafton också. Gustaf har haft lite feber under helgen, men det gick bort lagom för att få åka med hans mamma och släkt till Enköping och fira jul.

I lördags fick vi igång hela biogrejen i allrummet. Alla barn är supernöjda och även vi. Igår fick vi äntligen sätta oss och bara ta det lugnt och titta på en film. Det var riktigt skönt… även fast jag saknar barnen! Ibland när de är här verkligen längtar jag efter att få lite lugn och ro… men det tar inte många minuter av tomhet för att sakna dem enormt… då är allt det jobbiga bortblåst.

Mikael jobbar idag och imorgon. På annandagen är han ledig och då är vi bortbjudna på middag, det blir trevligt. Under de här dagarna funderar vi på att sätta igång med uppfräschning/renovering av ”el-hallen”, dvs den lilla hallen mellan Oscars och Victors rum där alla proppskåp mm ligger. Där inne finns redan 3 små garderober men vi ska montera upp ytterligare en hylla så att alla el- och dataprylar får plats. Det är därför vi kallar det el-hallen…. hade lika gärna kunnat vara Mikael-hallen… för det är hans lilla hjärta där inne. Kablar, dataprylar, lampor mm… allt sånt som han älskar!

Här sitter Victor och knåpar med en rubiks kub:

Han har löst alla dessa kuber:

Till sist…

GOD JUL TILL ALLA!

kram från oss

Här har vi det bra Mikael och jag. Vi tittar en gammal klassiker ”måndag hela veckan” i vårt nya biorum. Supermysigt! Men jag saknar barnen… de åkte för två timmar sen, känns vemodigt…

Är det inte nåns dator som havererat, nåt program som ska installeras, nåt som ska flyttas, då är det tv-boxen som behöver uppdateras. Alla behöver vi Mikaels kärlek!

Jaha, så var det tillslut dags att leka med Ida, nu är det flera veckor sen sist…. jag har smitit länge… men nu gav jag med mig… Nu är det lego friends som gäller 🙂

Igår kväll monterade vi upp nya duken, det blev jättebra. Så ikväll kan barnen se på 106″ film 🙂

Idag provade Ida lite av hennes nya kläder hon fick igår. Hon gillade dem massor!

Just nu är Ida på teater med sin farmor. Under tiden har jag tagit hand om stora stryk-högen. Skönt när det är klart! Grabbarna sitter i sina rum och spelar. Oscar har tagit hit kompisar också…
Mikael har precis kommit hem från jobbet. Vi har det bra 🙂 🙂

Idag har vi firat lilla julafton hos oss. Allt har gått riktigt smidigt. Min huvudvärk har till och med blivit liiite bättre. Alla barnen blev jättenöjda och glada över sina julklappar. Riktigt skönt att se när glädje sprider sig över barnens ansikten. Sen har det självklart varit lite smärre utbrott emellanåt, men så blir det alltid när spänningen och förväntningen släpper. Såå skönt att det är över!

Jag hade köpt ett crosstrainer till Mikael i julklapp. Den va tyvärr transportskadad 🙁 jag hoppas den går att byta. Det är dessvärre en hel månad sen jag köpte den. Vi får vänta till efter helgen och reklamera den.

Idag har jag följt med Oscar till hans julavslutning. Nu väntar jag på att hämta Ida klockan 11 och Victor borde komma runt 10:30. Gustaf slutade redan igår, så han sitter hemma och slappar och Philip skulle gå mellan 10-11 idag, så han dyker väl upp runt 12 skulle jag tro. ’

Ida och jag ska baka lussebullar när hon kommer hem… och fram tills jag ska hämta henne tänker jag försöka bli av med min hysteriska huvudvärk. Varför måste huvudvärken hålla i sig så länge? Nu är det nästan en vecka. Och varför måste den komma på barnveckor? För att göra dom ännu mer påtagliga antagligen…. så jag verkligen ska komma ihåg att jag lever.

Runt klockan 16 tänkte vi duka fram julmaten och efter det blir det julklappar! Alla längtar massor. Men en sak längtar Mikael mer till… efter klockan 17 idag ska vår projektorduk levereras, jippi! Så det blir väl vår julklapp det 🙂

BlajOscar i klassrummet:

Det kanske inte var så klokt att rädda rumpan och strunta i registren… för nu börjar handen sakta med säkert att bli öm och stel… kanske rumpan hade klarat smällen bättre än handen? Det får vi aldrig veta!

Rumpan värker också förresten!

Imorse skulle jag bära ut en halvstor kartong ut i bilen. I kartongen (som var öppen – inget lock) låg det fullt av lösa pärmregister som jag skulle ta med till mitt jobb. Det jag inte visste var att vår trapp var glashal. Ni kan tänka er praktvurpan!! Som tur var hann jag i denna mikrosekund tänka så smart att ”jag släpper kartongen och tar emot mig istället”. Så jag hann få handen fri och dämpa en del av fallet. Registrena flög all världens väg och grannen kommer utrusande och frågade hur det gick och om jag vill låna lite sand. Hmm…. kanske kan va idé! Jag överlevde i alla fall… och nu sitter jag och hoppas att fallet på nåt mirakulöst sätt kanske knäckte till min rygg och nacke så huvudvärken kan gå över. Alla ryggknäck är ju inte av ondo 🙂 Den är inte borta än… men jag lever på hoppet!

Ida i fängelse:

… eller kallas det skola??

Jag och Ida hade bakat en mjuk pepparkaka som alla skulle få smaka av efter middan.
Då säger Mikael till Ida: Du din lilla gottegris!
Ida: nähä de e du, annars skulle du inte vara så tjock!

Haha! Underbart ärliga och härliga barn. Mikael, Victor och jag kunde knappt sluta skratta!

Ida och jag bakade även en kladdkaka. Allt detta hör till dessertbordet efter julmaten på fredag. Till kladdkakan har Ida bestämt att vi ska ha polkagrisgrädde 🙂
Ikväll kunde Ida knappt somna för att hon längtar då mycket till Lill-jul på fredag. Det tog henne över en timme att somna, suck! Nu sover hon sött mellan Mikael och mig.
Godnatt!