I vårat liv
Det blev inga ostron för mig, det låg på tallriken och såg äckligt ut. Efter att Mikael smakat och spottat och gjort fula miner så valde jag att dra tallriken åt sidan, det blev inga ostron för mig. Däremot åt jag marulk som serverades till huvudrätt.
Nu har vi anlänt till där vi ska äta middag. Flera hjälps åt med att öppna ostron… tror inte jag kommer att lyckas smaka dom… det ser vidrigt ut!
Mikael sitter på sitt jobb och jag sitter hemma med mitt jobb. Sista arbetsdagen i år. Ikväll är vi bortbjudna på middag, jag vet inte hur jag ska orka bara, har sovit jättedåligt inatt. Men det blir säkert bra 🙂
Nu har alla barnen åkt, det känns tomt och vemodigt. Visst är det lite lugnt och skönt också men jag vill allra helst ha barnen hemma.
Idag har jag jobbat, det kändes skönt. På kvällen har vi slappat och tittat på film, tyvärr var filmen dålig så jag roade mig med att läsa lite mer om juicer. Nu är det dags att ta nya tag igen och jag laddar för fullt mentalt nu!
Idag kom brev från tingsrätten, vi måste vänta ända till i mitten på mars innan vi är kallade till den muntliga förberedelsen, suck!
En bild på en av mina julklappar från Ida, en girlang av hjärtan. Den sitter på sovrumsväggen nu.
Imorgon åker barnen till sina andra föräldrar efter två härliga veckor på Brunflo! Det har gått förhållandevis bra och jag har bara klättrat lite på väggarna, tiden har gått alldeles för fort. Det enda positiva med det är att jag äntligen får jobba imorgon igen! Jag kommer att sakna alla barn nu när de ska vara ifrån oss i två veckor 🙁
Ikväll kämpade jag mig igenom Idas toviga vackra hår, jag önskar att jag hade så fint hår som henne. Vi har bakat en kladdkaka på kvällen som vi åt tillsammans med polkagrisgrädde.
Igår kväll började jag läsa Renée Voltaire boken jag fick i julklapp. Ikväll har jag läst ut den. Den gav mig massor av inspiration. Mitt förra nyårslöfte till mig själv var att sluta äta godis och att göra frukt- och grönsaksjuicer varje dag. Godisuppehållet höll i sig i två månader och juicerna gjorde jag VARJE morgon i ett halvår. Andra halvåret 2013 har jag tyvärr slarvat, men någon drink varje vecka har det blivit.
Inför 2014 håller jag på att ladda upp med förstärkta nyårslöften från förra året. Jag kommer inte att säga dom just nu, men jag har många på lager 🙂
Imorse gjorde Ida och jag en drink från hennes bok som hon fick i julklapp:
Idag gick Ida, Victor och jag på bio och såg ”det regnar köttbullar 2”. Jag har inte sett ettan, så jag tyckte den här var bra. Victor och Ida har inte riktigt bestämt sig för vilken de gillar bättre.
Grabbarna tog en välbehövlig paus på eftermiddan och spelade sällskapsspel. I övrigt har vi inte gjort så mycket, Ida ha lekt lite med Maja.
Idag har alla gäster åkt i äg, det är inga kompisar här och allt är lugnt… om man bortser från att Mikaels bil pajat igen. Suck! Varför måste vi råka på alla skitbilar???
Mikael jobbar hela helgen och jag är hemma med barnen.
Juldagen är som vanligt en slappardag. Barnen har packat upp lite julklappar, Mikael och jag småfixar omkring och våra gäster sitter bänkade framför TV:n. På eftermiddan hämtade jag Mikela och sedan kom Sarah hit också, hennes farmor var snäll och skjutsade hit henne. Nu har Mikela åkt hem och de andra två leker jättebra 🙂
Av alla julklappar, och det var många, så fick jag den finaste av alla. Ida har gjort helt själv ett kort till mig, där hon skrivit och tagit en egen 20-lapp som hon satt i kortet. Sen har hon slagit in det fina kortet och gjort en julklapp till mig av det! Inget får mamma-hjärtat att bli så fyllt med kärlek som när man får sånt här av sina barn. Hon är underbar min lilla Ida!
I övrigt så kom tomten med julklappar och det verkar som ALLA barnen är supernöjda med allt de fått. Ingen verkar missnöjd, såå skönt!
Här i Stockholm blåser och regnar det, ingen julstämning alls, jättetråkigt! Men här inne har vi haft riktigt juligt ändå. Tack alla som gjort det här till en underbart fin julafton.
Kalle Anka! Vi har ätit god julmat och sitter och slappar nu i väntan på Kalle och Tomten.
© 2024 Jenny & Mikael
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer